A
Powerful CW Transmitter for Newcomers 20 december 2007 Byggprojekt: Så är det snart jul igen och dags för lite julpyssel. På mitt nystädade labbord ligger två 6L6G med tillhörande keramiska 8-poliga socklar, en plug in spole och en vridkondensator med keramisk fästplatta plus en handfull kondensatorer och motstånd. I Frank C Jones "The Radio Amateur Newcomer" från 1937 beskrivs "A Powerful CW Transmitter for Newcomers". Sändaren är uppbyggd på en ekplatta som chassie och ser synnerligen tilltalande ut.
23 december 2007 Att bygga radio på 30-talet innebar inte bara lödning utan även en hel del snickeriarbeten. I gamla tidskrifter och litteratur har vi väl alla sett hur de olika komponenterna skruvats fast på tjusigt lackerade träplattor och hur stativ och apparatlådor tillverkats av mer eller mindre ädla träslag såsom Amerikansk Vitek, Kanadensisk Rödek, Europeisk Ek eller t o m Mahogny, Körsbär och Päron. Även de måhända mera vanligt förekommande träslagen som snabbväxande Furu från Polen eller varför inte svensk Bok, Björk eller Al går att bearbeta och ytbehandla på olika sätt. Ådrorna kan framhävas eller döljas och träet kan målas och betsas i otaliga färger och nyanser. Som basplatta för Frank Jones sändaren kommer jag nog själv att välja någon typ av Ek som är hård och slagtålig. Det åtgår i första skedet två små "plattor" om c:a 15 x 200 x 300 mm. En platta för själva sändaren och en för den tillhörande nätdelen. Vill man, så kan man sedan bygga vidare med en platta för Jones en-rörsmottagare och kanske ytterligare en platta för en antenn-tuner. Plattorna kan lämpligen placeras på en lång rad på skrivbordet, hängas upp på väggen eller stackas på höjden i ett hemmasnickrat trästativ. Det finns många möjligheter och endast fantasin sätter gränserna här. I träslöjden på 60-talet fick vi lyckligt lottade som var tonåringar då, lära oss att såga, borra, fila och slipa. Just slipning och ytbehandling med finhårig pensel och luddfri trasa offrades mycken tid och stor omsorg. Slöjdläraren som tillhörde den urgamla stammen var både nitisk och petig. Ve den stackas elev som satte rubanken på eggen eller glömde att rensa filen efter avslutad filning. Det har gått 40 år sedan dess men grunderna och minnena sitter kvar än idag. Då och då kommer de till nytta som nu i Frank Jones projektet. Finns träslöjd kvar som ämne i dagens flumskola eller det är det slutsågat för gott? I min bokhylla finns en grön liten bok med titeln "Ytbehandling - Handbok i ytbehandling för möbel- och inredningsindustin" författad av Konsulent Frans Karlström. Förlag Clas Ohlson AB Insjön. Den härrör från en svunnen tid då Clas Ohlson hade ett rikt sortiment för den praktiskt kunnige hobbyisten dvs innan företaget börsnoterades med allt det elände det kom att medföra i form av total utstädning av alla små kugghjul och andra värdefulla detaljer ur det unika sortimentet. I den gröna boken finns många goda tips om ytbehandling och där kan man bl a få veta att en viss yrkeskunnighet äro nödvändig för att lyckas emedan det inte går att beskriva varje arbetstempos utförande fullt nöjaktigt. Det går som bekant inte att lära sig ett yrke bara genom att "läsa i bok". Så sant som det voro skrivet. Vi får hoppas att slöjdlektionernas övningar sitta tillräckligt fast i ryggmärgen för att bygga "trästallaget" till en Frank Jones sändare med förbundna ögon. Sett med dagens ögon är Frans Karlströms bok en väldigt detaljerad faktabok och innehåller många goda tips för att lyckas med sina träarbeten.Beträffande den numera förbjudna och hälsovådliga tillika brandfarliga Zaponlacken som skymtar på bilden ovan så användes den förr i tiden inte bara till metallföremål utan också för ytbehandling av möbler, emedan den på sådana lämna ett knappt märkbart lackskikt, vilket kan vara fördelaktigt då det gäller allmogebetonade möbeltyper m m. Ja så skriver i alla fall Frans Karlström och vi får väl se om det blir ett lager gammal dödskallemärkt Zaponlack eller någon modernare giftfri miljömärkt variant. Boken är mycket läsvärd och dyker den upp på någon bokloppis så skola du absolut köpa den. Tveka icke. Ty om inte annat så äro språket i boken - gammelsvenskan - en höjdare för oss som tycker mycket var bättre förr. 29 december 2007 Så är julen över och jag har idag så
smått tjuvstartat med förberedelserna. Det skall som byggas är
alltså en äkta Frank
C Jones 2 X 6L6G-sändare. Att välja material var inte lätt. Först
hade jag bestämt mig för Ek men efter en del velande hit och dit så
blev det Acajou (klaya ivorenis) eller botanisk äkta mahogny från Väst-
och Centralafrika. Materialet är ytterst vattenavvisande och några
typiska användningsområden är köksbänkskivor och för båtbygge. Något
om lämpligheten för sändare och information om de elektriska
egenskaperna kunde jag inte finna i produktbeskrivningen. Acajou kan fås i färdiga skivor med
bredder 150, 200, 300, 500 mm och större. Längder från1200 mm och uppåt.
Som framgår av bilden är skivorna stavlimmade men å andra sidan så
slipper man ju en del jobb jämfört med att köpa hel stock och såga
själv alternativt såga och hyvla ner tjocka plank. En 1200 mm längd räckte
till fyra st plattor med måtten 18 x 200 x 300 mm. Spillbiten bär en
QC-stämpel "Qualite fip Controle" och är daterad 30 mars
2007 d v s 70 år efter Frank Jones originalsändare. Kanterna fasades lätt. Ögonmåttet ställdes
in på 30 graders "fasvinkel" som ger god balans. Här
kunde man givetvis lyxat till det med en profilfräs och gammeldags
design i stil med träplattorna till LM- och Öllertangenterna från
1800-talet. Enkelheten segrade och några lätta drag med Flintapapper
från Slip-Naxos i Västevik fick räcka. Så blev det dags att ytbehandla.
Plattorna fuktades lätt och det resta träet slipades ner med
finkornigt sandpapper. Därefter provades Herdins oljebets Nr 902
Mahogny som penslades på i ett heltäckande tjockt lager. Tänk på att
ändträet suger mycket så blaska på ordentligt. Överflödig oljebets torkades bort med
en luddfri trasa. En gammal väl urtvättad diskhandduk fick sätta
livet till. Här ligger nu fyra mahognyplattor på
tork. Arbetet står stilla till imorgon då ytan skall få ett lager
vaxolja med efterföljande polering som skall ge både lyster och djupkänsla. Redan nu tycker jag dock att ytan ser bra ut och det skall bli oerhört spännande att se om vaxoljan gör någon nytta i morgon... 30 december 2007 Egentligen hade jag inte tänkt göra
mer idag än en sista slutbehandling, Plattan borrades med A4-pappret som
borrmall. Mahogny visade sig vara väldigt lättarbetat och
metallborren producerade korta spånor och perfekta hål med skarpa
kanter. En första provmontering gjordes för
att stilla nyfikenheten. Alla hål kom på rätt plats och monteringen
tog inte många minuter. Vridkondensator Hammarlund typ
MCD-100-M (2 x 100 pF) med tillhörande 0-100 ratt i antikt utförande.
Med lite tvål och vatten blir ratten som ny. Som kristallhållare till
Bliley-kristallerna med 19 mm avstånd mellan pinnarna används en
6-polig sockel av keramik. Denna typ av socklar helt i keramik är inte
helt vanliga på loppisarna nu förtiden. De kan dock köpas nya men
kostar säkert därefter. Plug-in spole för 40 m. På hållaren
(Jack Bar) sitter linkspolen på en justerbar arm. Linken skall anslutas
med en kort bit kabel till de två metallhylsorna på bakkanten där
antennen kopplas in. Antennanslutning och jord. Här ser vi anslutningspolerna för 6.3
V glödspänning samt 400 V anodspänning. 5 januari 2008 Jones Push-Pull sändaren är nu färdigställd
och märkligt nog fungerade den direkt när nyckeln trycktes ned.
Toppenfin stabil ton utan chirp. Alla förbindningar skall göras på
undersidan. Fyra små träklotsar limmades och skruvades fast. På dessa
skall sedan tunn filt monteras så att apparaturen inte repar bordet. Ovansidan gavs en allra sista behandling med
0000 Trollull. Äkta tygomspunnen ledning från förr
passade fint i de keramiska pärlorna som ursprungligen använts i gamla
radioapparater som isolerpärlor för högspänningsledningar och
ledningar till radiorörens toppkontakter. De båda HF-drosslarna passade fint
mellan socklarna. Telejacket är av fabrikat Bulgin och av gammal
hederlig modell. Små krokar av mässing för anslutning
av matningsspänning. Dessa krokar skall lödas fast på en brun
tygomspunnen kabel som förankras med en liten metallbygel i bakkanten
av plattan. Den färdiga sändaren än så länge
bara provad på 300 volt anodspänning. Inmatad DC-effekt 12 watt gav
knappt 7 watt ut. I skarp drift skall anodspänningen ökas till 400-450
volt vilket bör ge c:a 20 watt uteffekt. Kabeln mellan utkopplingslinken och bananhylsorna
är en tidig koaxialkabel utklippt från en 30-tals radio. Givetvis
tygomspunnen den också. Så är Jones Push-Pull sändaren klar att tas i bruk och det är åter dags att städa av labbordet - never ending story. 9 januari 2008 Apparaten är på plats i radiorummet och antennen ansluten. Uteffekt drygt 6 watt med 300 volt anodspänning. Vlad UA3ROJ svarade efter tredje
CQ-försöket strax efter midnatt. Rapporten 579 från Tambov. Senare
under dagen avverkades Lennart SM7ZI och Rolf SM5MX. Goda rapporter och
tillsynes fungerar sändaren UFB. |