En tyst nätdel till WS19

Nätdelen till Wireless Set No 19 (WS19) innehåller en ”roterande transformator” (dynamotor) för att generera 275 volt och 500 volt. Apparaten är avsedd för 12 och 24 volt batteridrift. Vissa modeller av nätdelarna innehåller även en ”strömsparande” vibratoromformare avsedd att driva mottagaren. 

Vid sändning går dynamotorn igång. I startögonblicket drar den c:a 30 Ampere, beroende på hur kraftiga batterikablar som används. Det krävs således ett rejält 12 V aggregat som inte strömbegränsar om man vill köra stationen stationärt.

WS 19 tillverkades för att användas i stridsvagnar under andra världskriget. I den miljön spelade lite extra oljud från dynamotorn ingen roll. I hemmiljö blir det något enformiga motorsurret dock plågsamt i längden. Detta kom man tydligen redan på 1944. Ett mindre antal nätdelar för 110 & 220 VAC tillverkades av Electronics Laboratories Inc. Indianapolis USA. En andra batch tillverkades av RCA så sent som 1950. Nätdelarna är numera ganska sällsynta på surplusmarknaden.

 

Första generationens nätdelar med dynamotor typ ”Supply Unit No 1” finns däremot att få tag på som skrot. WS19 såldes i enorma mängder ifrån slutet av 40-talet fram till mitten av 60-talet. Åtskilliga radioamatörer modifierade och förbättrade stationen. Ofta ställdes den medföljande motoromformaren helt enkelt åt sidan och en mer normal nätdel med transformator för 220 VAC skruvades ihop.

 

Själv vill jag nog behålla ”originalutseendet” och väljer därför att bygga nätdel för 230 VAC i originallådan med befintliga kontakter, vippomkopplare med röd knopp och paneltext på ryska och engelska. Fint skall det vara. 

 

Dynamotorn alstrar en hel del gniststörningar från kolen i kollektorn. För att hindra störningarna att nå mottagaren används drosslar och avkopplingskondensatorer i kombination med helskärmade kablage och kontakter. Faktum är att man lyckats mycket väl och några störningar hörs inte alls även med en trådstump som antenn placerad nära omformardelen. 

 

Här ser vi dynamotorn, svartlackerad och i skick som ny. Visst är den vacker som prydnadsföremål, eller varför inte - bokstöd.

 

Fronten skall skruvas av och därefter åker alla mekaniska detaljer, plåtar, kapslingen som skall återanvändas in i diskmaskinen. Kontakter, säkringshållare och övriga smådetaljer stoppas i bestickskorgen. De flesta komponenter går att rengöra på detta sätt. Resultatet blir för det mesta mycket bra och man slipper att bli svart om fingrarna. 

Nästa del i projektet blir att rota runt i junkboxen efter passande transformatorer. Formera några 50 + 50 uF /450 V bägare och bygga ihop en något tystare nätdel än originalet.

 

Tyvärr fanns ingen transformator med lagom spänning i junkboxen. Närmaste trafo var märkt 2 x 350 V 50 mA, 6.3V 3 A och 5V 1A. Den nya trafon skall vara på 200 V 120 mA. För att reda ut hur många varv som behövdes mättes spänningen över 6.3 v lindningen. Därefter räknades antalet varv för att räkna ut volt/varv. För 200 V behövdes 880 varv i nio lager med isolering emellan. Bara att blada av och linda om.

 

När sex av de nio lagren lindats bladades kärnan ihop provisoriskt för att kunna kontollmäta spänningen. I detta skede går det bra att utelämna I-plåtarna 

 

E-plåtarna spänns ihop med två skruvtvingar. Vid 230 V inspänning lämnade trafon 130 V vilket motsvarar 21.6 V/lager. För att nå upp till 200 V behövdes alltså 9.2 lager. Bara att blada av igen och fortsätta linda. En ny kontroll visade 205 V vilket blir bra. 

 

Nu är det dags att montera ihop trafon ordentligt. Inget fusk med I- och E-plåtarna. Ibland kan det vara lite knöligt att få plats med de sista 2..3 plåtarna men med lite trixande brukar det gå. Plåtarna knackas jämna och spänns ihop.



En sista kontroll visade 207 V tomgångsspänning och 199 V vid 120 mA belastning. Närmare än så kommer man nog inte. Tomgångsströmmen på primären mättes till samma låga värde som före omlindningen. 

Under tiden formerades några gamla men oanvända elektrolyt- kondensatorer som skall användas i aggregatet. Elektrolytkondensatorerna kopplades via 47 kohm till ett reglerbart lab-aggregat. 

 

Spänningen skruvades upp i steg från 50 V, 100 V, 200 V, 250 V och slutligen 300 V. Det är tillrådligt att låta spänningen i varje steg vara någon timme eller så.

 

Det är dags att påbörja monteringen. De båda transformatorerna fick precis plats på bottenplattan för dynamotorn. Den vänstra transformatorn är avsedd för mottagaren och den högra till 540 V anodspänning för slutsteget i sändaren samt 12.6 V glödspänning.

 

Fronten sedd från baksidan. De nytvättade komponenterna är på plats igen. De tygomspunna ledningarna och lödningarna i kontakterna var i god kondition och får hänga med i den nya konstruktionen. 



Att bygga nytt baserat på ett gammalt chassie är lite av en utmaning, särskilt om man vill utnyttja de gamla hålen så långt möjligt. Ibland behövs någon speciell monteringsdetalj, t ex som här, några isolatorer för att montera elektrolytkondensatorerna för högspänningen. 

 

Ett bra och lättarbetat material är Acetalplast. Det är lätt att bearbeta och kan sågas, svarvas, borras, gängas etc. 

 

Nu är de flesta större komponenterna på plats och kopplingsarbetet påbörjat. 

 

Nätdelen är klar. Den röda kontrollampan lyser vackert. Utspänningarna blev 13.5 VDC till glödspänningen vid 3.2 Ampere belastning, +275 VDC till mottagaren och +605 volt till slutsteget. 

Radiokommissarie B.Falkenberg
Gamlemark Radio SK7LT